När solen faller så fint över Södermalm blir jag alldeles lycklig över att stadsdelens hipstervärdt har sjunkit på sistone. Snart är det mitt eget gömställe igen. Jag saknar tiderna då folk lyfte på ögonbrynet och sade: "Va, söder?" när jag berättade vart jag bodde. Jag hade mina egna kvarter och min egen värld. Sen kom hemligheten ut.

Bort med alla stureplansmänniskor som dricker rosé på Medborgarplatsen. Tillbaka med sunkhaken som bara jag känner till. Älskade Södermalm, jag vill att det ska bli bara vi igen.